angeladam

Hejsan igen!

Nu är vi tillbaka på banan. Vi har haft ett himla sjå med spöken här hemma senaste tiden. Jag blir jätterädd! De är mest här på.... ja mest hela tiden, de kan knäppa och knaka på dagarna. Mamma och jag har bestämt oss för att säga till dem på skarpen. "Gå hem till er mamma & pappa, här bor mamma, pappa & Adam!" Det verkar fungera hyfsat. Då jag dessutom har varit rädd på natten och sprungit och skrikit i panik så har jag löst detta genom att ta min säng in i mamma & pappas rum. Sover som en gud! Mamma & pappa får oftast väcka mig på morgonen så vi kommer iväg till förskolan.

Jag har blivit väldigt artig och säger "ja tack" eller "nej tack!". Helst en av varje innan jag bestämt mig för vilket jag ska välja. Höger och vänster har jag inte heller några större problem med. Mamma och pappa blir så glada när jag kan visa dem vilket som är vilket. Undrar om de blivit lite förvirrade, för ibland verkar de ha dålig koll då de hela tiden måste fråga mig. Jag kan mycket! För ca två veckor sen började jag kalla mig själv för Adessen (Uttalas: Add-essen) eller ibland adde-essen. Det tog måååånga gånger innan mamma & pappa fattade att jag menade mig själv. Självklart vet jag att jag heter Adam och det svarar jag om någon frågar vad jag heter. 

I dag, skärtorsdag åker jag, föräldrarna, farmor & farbror Stefan ner till västergötland för att hälsa på mina fastrar. Mamma säger att vi kanske tar en sväng förbi blåkulla också :)



Så glad påsk på er alla!